Den gröna turisten

Idéer och inspiration för ett hållbart resande

“Mina små fötter sjönk ner i potatislandet…” – om genuina upplevelser och genuin kunskap

2 Comments

Den gröna turistenNi som har läst min blogg ett tag vet att något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat är de lokala småföretagarna i turismbranschen. Idag lämnar Den gröna turisten över ordet till Anu Nylund, en finsk turistguide, som skriver om sina tankar och reflektioner kring det viktiga i turistguidens arbete. Av med skorna, vi ska ut i en indonesisk leråker! Och det blir ett besök i en finsk bastu också…

 

I Finland tar guiden med turisterna till bastun och i Indonesien sänker man ner turisten i risfältet

Finland och potatislandet & Indonesien och risfältet

Mina små fötter sjönk ner i potatislandet när jag var en liten flicka rejält under skolåldern. Jag drog min ett par år yngre lillebror bakom mig; jag hade gula och min bror blå gummistövlar. Springandet stördes av att åkern var blöt och lerig och till slut satt stövlarna fast så hårt i den moddiga åkern att jag fattade ett djärvt beslut – jag lämnade stövlarna i åkern och sprang hem med lillebror i strumplästen.

I Indonesien, på ön Java tar de lokala guiderna med turisterna på cykelutflykt till Jogja på landsbygden. I dagsprogrammet ingår ett stopp på en risodling; turisterna tar av sig skorna, kavlar upp byxbenen och sänker ner fötterna i det blöta risfältet och hjälper de lokala risodlarna innan de fortsätter att cykla längs landsbygdens småvägar.

Ingen Finland utan bastu

Mina guidekollegor Ullis och Leena är bastuguider och tar med turisterna i bastun. Som bäst är turisterna med och värmer upp bastun och binder en bastukvast, i väntan på att bastun ska bli varm. Man berättar för turisterna om bastutraditionen och riterna kring bastandet; hur många gånger man ska slå vatten på aggregatet, hur länge man ska sitta på laven, om man får vara högljudd eller om man måste vara tyst, när det är lämpligt att gå och bada, doppa sig i vaken eller duscha, hur länge man är i bastun totalt, vad avsvalkning betyder, när det rätta ögonblicket för att inta bastuölen är.

En turist behöver en guide för att på riktigt kunna njuta av en exotisk upplevelse! Ullis och Leena har också tagit med tvättartraditionen i bastuguidningen; en guide klarar av mycket! Ibland kan guiden inte fatta beslut utan måste agera enligt uppdrag; jag blev en gång tvungen att lämna en spansk reporter och en fotograf i en gråtrist stuga och dess ännu gråtristare elbastu för att skriva en artikel om finskhet och bastu. Som tur är kom det inte med några bilder från den bastun i tidningen men vi blev goda vänner – saludos a Gonzalo!

Tio euro – inte särskilt mycket men ibland väldigt välbehövt

De kenyanska guiderna i Mombasa väntar på turister på gården till borgen Fort Jesús och kan med hjälp av klädseln, uttalet av det engelska språket samt blicken avgöra varifrån turisterna som närmar sig för att småprata kommer och vilken sorts version av borgens historia de vill höra. Den timlånga guidade vandringen kostar tio euro för turisterna men många västerländska turister har bokat en guidad rundtur redan i hemlandet och kanske ingår den i resans pris. I den köpslagningen fick inte lokalguiden i Mombasa delta, åtminstone inte för fyra år sedan när min vän João Sarmento gjorde en fältstudie i Kenya.

Till och med tio euro är för mycket för någon; de i sociala medier marknadsförda gratistjänsterna ”lär känna staden tillsammans med lokalbefolkningen” blir allt vanligare. Tänk efter ordentligt i vilka sammanhang gratis utbytestjänster är schysta på riktigt. Det är schyst att betala en resonlig ersättning för arbetet som utförs av småföretagare med eget ekonomiskt risktagande och sådana företagare är till exempel så gott som samtliga guider världen över. Guiderna har utbildning, livserfarenhet och tusen berättelser att dela med sig av – varje ögonblick tillsammans med en guide är garanterat värd varje slant den kostar var som helst i världen!

Helsingfors goes Glocal!

Om du blev intresserad av att veta mer om guidens arbete i en global värld som företrädare för det lokala, kan du läsa min uppsats som jag har skrivit för Lapplands Universitet. Verksamhetsfältet för guiderna i uppsatsen är Mombasa i Kenya, Jagja i Indonesien och Helsingfors i Finland och jag berättar vad ekvationen global+lokal=glokal betyder. Läs mer här: Glokalt guidearbete (länk till uppsatsen på finska)

Strax innan påskhelgerna satt vi och kom överens om den konkreta arbetsfördelningen för guidekursen som riktar sig till kinesiska guider med start till hösten. Tack för ett inspirerande mötessällskap Bo och Maarit! Ja kommer att skriva om detta inom kort på bloggen men det är sant; till hösten startar vi utbildningen av en kinesisk grupp för yrkesexamen för reseguider soch officiella guider i Helsingfors. Helsingin turistioppaat ry, Helsingfors Auktoriserade turistguider rf, Examenskommissionen för turismutbildning och Helmi Business & Travel College stöder utbildningen. TACK!

Funderar du fortfarande varför jag och lillebror fastnade i potatislandet?

Vi barn från en tavastländsk familj blev rädda för grannens karelskt temperamentsfulla farmors högljudda hotfullhet och flydde skräckslagna  – kanske i efterdyningarna av något litet bus. Av någon anledning tänkte jag att det skulle gå snabbare över åkern, trots att vägen gick parallellt i åkerkanten; så där var det… barnets logik. Jag minns hur den blöta åkerjorden kändes genom ullstrumpan – turisterna minns säkert hur risfältet kändes mot den nakna foten.

Känslan och erfarenheten av att under resan få vara med om att dela och delta i lokalbefolkningens vardagsliv, om så bara för ett ögonblick, är för många resenärer den viktigaste upplevelsen – och i dessa ögonblick får guiderna privilegiet att delta. Jag ser redan fram emot att sommarens guidningsperiod börjar och det gör säkert hundratals andra finska guider också.

 


Artikelförfattare: Anu Nylund, viatourismus.wordpress.com

Den finska artikeln i original:  http://viatourismus.wordpress.com/suomessa-opas-vie-turistin-saunaan-ja-indonesiassa-turisti-upotetaan-riisipeltoon/

Översättning: Susann Silander

Illustration till översättningen: Susann Silander

Översättningen publiceras med tillstånd av Anu Nylund

 

Advertisements

2 thoughts on ““Mina små fötter sjönk ner i potatislandet…” – om genuina upplevelser och genuin kunskap

  1. Tusen tack Susann! Det alltid skönt att träffa personer som tänker på samma sätt eller sätter värde på samma saker. Din blog är riktig interesant – och för mig bra att praktisera min svenska 🙂

    Like

  2. Tack själv för en bra artikel! Det är roligt att få ta del av andras tankar och idéer och att få dela med sig av dem till andra. 🙂

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s